Slår mig ner i salongen. Rad 5, plats 25. Scenen gapar tom. Inte ett spår av sommarens Arsenik & Gamla Spetsar. Häckarna blir allt glesare för varje dag. Vinden är vresig. Kommer att tänka på Nils Ferlins Jag fryser ur diktsamlingen Barfotabarn: ”… Dra kork för en drink kamrater, som värmer min pampiga ynkedom som en filt på en friluftsteater!”
Det är inte så längesedan salongen var knökfull av sommarklädd publik. Nu är det tyst. Nu hörs inte den gamla mässingsklockan klämta i kulisserna och mana till plats på scen och i salong. Nu är det oktober. Lång som en följetong i gamla Allers Familjejournal. Åtminstone längre än någon annan månad. 31 dagar + 1 timme. Timmen som vi blev berövade den 25 mars och får tillbaka den 28 oktober.
Brittsommar. Visst kan vi hoppas på en riktig brittsommar. Ett fenomen som definieras lite olika i litteraturen men som vanligtvis avser varma och soliga dagar omkring Birgitta-dagen den 7 oktober. Dessförinnan ska det helst ha varit kallt och höstlikt. Legenden berättar att den heliga Birgitta tyckte att vi hade så bistert klimat i Norden att hon bad för oss och blev bönhörd. Några extra varma dagar kring den 7 oktober kom då att kallas brittsommar.
Indiansommar. I Norge och Danmark har man för samma fenomen lånat det anglosaxiska uttrycket indiansommar. Den är dock inte knuten till en speciell dag, men för att kallas indiansommar bör den ha föregåtts av en höstlik period och helst av den första frostnatten. Inte vet jag om Sitting Bull visste vad indiansommar var, men bakom begreppet finns flera teorier. Vanligast är den som refererar till en stabil och varm period på hösten som Nordamerikas indianer utnyttjade för buffeljakt.
Teatersommar. Kan knappast illustreras bättre än med en publikbild från Fredriksdalsteatern. Nils Poppes teater. Eva Rydbergs teater. Hela Sveriges friluftsteater och sommarnöje sedan många år. Nästa sommar gör Eva sin 20:e säsong som chef för Sveriges mesta friluftsteater. Ett jubileum som kommer att bjuda på en hejdundrande föreställning av sällan skådat slag. Än så länge hemligstämplad och inlåst. Bara få förtrogna känner till kombinationen. Våra läppar är förseglade.
Men snart ligger nog snön vit på taken och endast bloggaren i kulisserna är vaken. Förlåt travestin, Viktor Rydberg. Men kopplingen till en helt annan Rydberg och till den annalkande julen blev oemotståndlig. Spinner därför vidare på temat teater som ligger mig varmt om hjärtat och slår ett slag för Evas nästa projekt – som regissör för den enligt mina källor både spinnande och spännande barnmusikalen Pelle Svanslös och Talangjakten.
Premiär för Pelle Svanslös annandag jul på Nöjesteatern i Malmö. Som barn läste jag förtjust Gösta Knutssons berättelser om Pelle Svanslös. Om Måns och Bill och Bull och Maja Gräddnos. Vill minnas att jag fick en ny bok om katterna varje jul. Långt senare som förälder följde jag lika förtjust SVT:s Julkalender tillsammans med mina barn. Det var 1997 och Björn Kjellman gjorde rollen som Pelle. Så det är klart att jag även kommer att kolla in föreställningen i Malmö. Kanske rentav i kulisserna.
Bokmässan i Göteborg är över för den här gången men som självutnämnd medlem i de obotliga optimisternas klubb frångår jag inte vanan att tycka till och rekommendera en god bok i höstmörkret. Låt det blåsa och regna och vara allmänt ruskigt. Sjunk ner i bästa läsfåtöljen och njut. De obotliga optimisternas klubb är en skimrande pärla i höstens bokflod. Avser inte att förmätet analysera och recensera, bara rekommendera. En veritabel bladvändare. 627 sidor som föder tankar och väcker känslor. En sällsam läsupplevelse som klippt och skuren för ruggiga oktoberkvällar. Varmt tack till den franske debutanten Jean-Michel Guenassia. Merci mille fois!
På återseende i bloggosfären!