Allt är stilla på scenen, belysningen har dämpats, premiärpubliken har lämnat salongen efter att mycket ljudligt ha gett sitt bifall till skådespelarna som bugat och nigit och rodnat och tackat för det fantastiska gensvaret. Stegar upp avståndet mellan Pleasure Theatre i Chicago och Ritz Hotel i Miami Beach. 4,8 meter!
Tar plats i sovvagnen som två timmar tidigare var centrum för allas uppmärksamhet. Det här är Dixie Flyer, nattåget från Chicago Central station till Miami Beach. Kan fortfarande höra rälsdunket men faller inte för frestelsen att slumra in. Vem kan sova efter en alltigenom lyckad premiärkväll. Publiken var fantastisk, skratten och applåderna var mäktiga, leendena och blinkningarna och alla tummen upp bakom kulisserna från Eva, Thomas, Birgitta och de andra visade att alla kände likadant. Det här var precis en sån där magisk teaterkväll då allt stämmer. Publiken, tekniken, vädret, skådespelarna och alla bakom scen njöt av stunden.
Som för ett ögonblick självutnämnd talesman för hela teamet deklarerar jag härmed: DET HÄR SKA VI BANNE MIG GÖRA OM HELA SOMMAREN, KVÄLL EFTER KVÄLL! Den sporadiske bloggaren i kulisserna ber slutligen att få uttrycka en from förhoppning om att ni alla ska få en härlig sommar och att vi snart ska mötas igen – på teatern och i bloggosfären.