Varvar ner en stund från intensiteten i Brooklyn. Lämnar systrarna Brewsters Eldert Lane 23 och styr stegen mot city. Flanerar tämligen planlöst. Reflekterar harmlöst och fantiserar gränslöst. Van som jag är att röra mig i den fabulerande värld som kallas teater får jag plötsligt för mig att det ligger en doft av arsenik över hela stan. Vet med säkerhet att jag alltjämt är vid sunda vätskor, eftersom jag samtidigt tydligt kan känna den välbekanta aromatiska doften från Zoégas kafferosteri på norr. Precis som jag förnimmer Marc Jacobs senaste EdT i kön på banken och den ilandspolade tången utmed sundskusten.
Men för mig är det arseniken som sätter sin prägel på stan i sommar. Rent metaforiskt. Tittar in på Dunkers Kulturhus, kollar turistbroschyrerna. Arsenik. Läser Helsingborgs Dagblad över en mugg kaffe på 7-Eleven. Arsenik. Bläddrar i senaste numret av Magasinet Skåne. Arsenik. Samtidigt som den ena stora gröna stadsbussen efter den andra passerar med sina jätteskyltar om den giftiga komedin på Fredriksdalsteatern. Arsenik. Gör också en lov in om stans centralstation, Knutpunkten, och ser resande från Helsingör notera den stora affischen i ankomsthallen. Arsenik.
En liten pigg uppstickare bekräftar min vision. Där kommer den igen. Den spektakulära specialdesignade elbilen som ljudlöst glider fram i den täta trafiken. Strömlinjeformad. Laddad till tusen genom två hål i väggen. Inte med likström, som kanske vore naturligt i sammanhanget, men tveklöst med spetskompetens och spänning som slår ett slag för den högoktaniga teatersommar som pågår på Fredriksdal. Arsenik & Gamla Spetsar. En rysligt giftig komedi som inbjuder till hälsobringande skratt.
Jag gör tummen upp och får genast lift med det ljudlösa energiknippet tillbaka till mina tassemarker i Brooklyn. Det var ju i Brooklyn jag tidigt i våras gick på fiktiv upptäcktsfärd, vilket också uppmärksammas i sommarens souvenirprogram.
På återseende i bloggosfären!