Däremot tycks en rävfamilj ha flyttat in på Fredriksdal. Vi är många, både här och på andra platser i Helsingborg, som sett medlemmar i familjen Mickel Räv knalla omkring som vilka Helsingborgare som helst. Till synes orädda för alla tvåbenta stadsbor. Kul inslag och enligt experterna alls inget ovanligt med rävar i stadsmiljö.
Själv har jag den här sommaren förflyttat mig från skuggsidan av systrarna Brewsters hus i Brooklyn till baksidan av Café René i den lilla nordfranska kommunen Nouvion. Från min position går jag varje kväll bakom ryggen på ensemblen och kan studera skådespelet bakvänt. Men precis som de agerande har jag publiken för ögonen och får en kick av skratten och applåderna.
Jag får ibland frågan hur det känns att ständigt befinna sig i kulisserna och aldrig få känna på rampljuset. Svaret är enkelt. Alldeles utmärkt, tack. Vill inte på villkor byta. Har aldrig haft en tanke på att stå öga mot öga med publiken i salongen. Var och en till sitt. Och jag till mitt. Alla har vi våra begränsningar. Trivs förträffligt i min lilla vrå av världen. Härifrån kan jag med det skrivna ordet sporadiskt dela med mig av mina prosaiska reflektioner kring små och stora företeelser.
Löjtnant Grubers stridsvagn till exempel. Hubert Gruber alias Robert Rydberg. Som i föreställningen med jämna mellanrum parkerar sitt pansarfordon utanför Café René när han känner för en cognac. Gärna i sällskap med René själv. Robert har den här sommaren roat sig med att bygga en autentisk modell av sitt militära fordon.
’Allo ’Allo bjuder på ett enastående persongalleri. Officerare av olika rang och nationaliteter, en låghalt men dansant Gestapoman med oanade talanger, en menig tysk soldat som ackompanjerad av ljuv violinmusik dristar sig till att lätta på uniformen, en fransk motståndskvinna som försvinner likt en skugga i natten, en brittisk agent förklädd till fransk polis som ger franska språket en ny och obegriplig dimension. Och så en något malplacerad papegojförsäljare, en utsvulten general som kräver att få ta del av knackwursten, en medaljtyngd casanova från bella Italia och två lättfotade servitriser med var sitt gott öga till caféägaren René. Vilket också löjtnant Gruber har. Precis som Renés fru, den skönsjungande valkyrian Edith (tillåter mig glida lite på sanningen, det är ju teater).
Förvisso en originell samling märkliga figurer som bjuder upp till förlustelse i sommarkvällen. Föreställningen har rosats i pressen och jag kan kväll efter kväll notera det massiva gensvaret från salongen. Själv är jag barnsligt förtjust i den här uppsättningen.
Fredriksdalsteatern sätter sin prägel på Helsingborg. Knappast någon kan missa budskapet om vad som serveras på Fredriksdalsteatern varje kväll utom måndagar ända fram till den 25 augusti.
I årets souvenirprogram ger vår regissör bakgrunden till pjäsen. Anders Albien skriver: ”Nu kan man naturligtvis diskutera om andra världskriget och tyskarnas ockupation av Frankrike är rätt plattform för komik, men skaparna av ’Allo ’Allo har aldrig haft avsikten att skämta om kriget som sådant, utan om den krigsbaserade film- och TV-industrin och då speciellt BBC:s otroligt uppskattade serie Secret Army, dvs Hemliga Armén. För runt 35 år sedan satt större delen av Europa klistrade framför TV-apparaterna vecka efter vecka för att följa dramatiken…
… Det mesta i serien var hemligt, allt var på liv och död och allt var så allvarligt att ja, parodin låg förstås där och lurade runt hörnet. Mycket riktigt, 3 år efter sista avsnittet, dvs 1982, kom så TV-serien ’Allo ’Allo – ’emliga armén som blev en av TV-historiens längsta och mest framgångsrika s k sitcoms.”
Ett litterärt mästerverk i nyutgåva. Låter tanketråden löpa vidare. Nu på allvar. Från komik till tragik. I litteraturhistorien för många år sedan stötte jag på Hans Fallada och föll direkt. Medger dock något skamsen att han delvis fallit i glömska när jag nyligen fick syn på boken Ensam i Berlin. Den utkom på svenska första gången redan 1948 med annan titel och med flera centrala avsnitt strukna. Nu komplett och i nyöversättning. Köpte den direkt, sträckläste mästerverket och försvann i min bubbla för åtskilliga timmar. En fantastisk bok av en fantastisk författare. En bok som absolut tar plats bland de mest betydande vittnesskildringarna av människor som gjorde motstånd mot Hitler. En i sanning tragisk bladvändare på närmare 700 sidor.
Fallada avled till följd av hjärtsvikt på sjukhus 1947, endast 54 år gammal. Sannolikt orsakad av långvarigt sprit- och drogmissbruk.
Till sist: du har väl inga gamla tusenlappar i madrassen? Själv har jag inte sett en tusenlapp på evigheter. Inte så konstigt. Riksbanken ställer idag frågan vart alla tusenlappar tagit vägen. Totalt rör det sig om sedlar från 1989 till ett värde av hisnande 12 miljarder. Tusenlappar som blir ogiltiga i samma veva som vi om mindre än ett halvår önskar varandra Gott Nytt År! Två månader senare kan de heller inte lösas in i bank.
Ha nu en fin sommar och väl mött igen i bloggosfären!